Onsdagen den tjugofjärde december
Det var julafton.
Eller snarare.
Det borde ha varit en riktigt trevlig julafton.
Men någon hade bestämt att ingen skulle få ledigt på julafton och ingen verkade ens protestera. Det fanns ingen julmat, det gick inga tåg, TV-apparaterna fungerade inte, alla böcker med julsagor hade försvunnit, alla julskivor och andra glada skivor var borta, radion spelade ingen musik heller och det var inte ens julstämning i kyrkorna.
Oavsett om gnomen Franklin kunde ha lurat dem eller inte så bestämde de fem sig för att låta det vara värt ett försök och kom till den utsatta adressen vid den angivna tiden. Ingen syntes till, det enda som syntes var en dörr som var uppställd med en liten kil. De smög sig in igenom korridoren bakom dörren och kom så småningom fram till en stor sal som de ovetande klev rakt in i. Framför en bänk med en stor bok och en rad flaskor stod en svartklädd, tunn kvinna med svart- och vitstripigt hår och strama ansiktsdrag. Hon tittade upp på dem och med en viftning med hennes ena hand så smällde dörrarna igen efter dem. ”Jag har väntat på er små idioter” utbrast hon och skrattade rått.
De flämtade alla till förfärat.
“Vem är du!?” utbrast Vix förvirrat.
“Det är JAAAAAG som har kidnappat alla arrangörerna! Ni får inget Fairycon och ni får ta mig katten ingen jul heller! Jag har snott alla sakerna och lagt vantarna på både gran, tomte och nissar så ni får ingen jul och inget Fairycon i vår! Alla ska ha det tråkigt och trist! Mohahaha!!!” skrattade hon högt så det ekade i salen.
“Jag är den onda häxan Illvillig!” fortsatte hon triumferande. “Jag ger författare idétorka, suger upp kreativitet, slöar ned ert internet när ni som mest behöver det, övertygar hjärnor att semestra under prov, jag beslagtar finurliga formuleringar, övertygar lärare att ge läxor över lov och gör så att de som stickar tappar maskor och nu har har jag frusit er maskot till is!!!” sa hon och gjorde en piruett och pekade mot ett stort isblock som Jun var infrusen i.
“Och all er pocky är min bara min och det finns ingen och ingenting som kan stoppa mig! Mohahaha!!!” skrattade Illvillig igen och lät hyllmeter efter hyllmeter med pocky och annat godis sväva förbi vännerna.
Sedan pekade hon på den stora grupp gnomer som ordnat stod på en av sovsalens långsidor. “Ni har gjort ett bra jobb allihopa!”
De tittade sig omkring i salen och fick syn på en stor hög med människor som låg huller om buller i hörnen. Runt dem verkade det finnas någon sorts barriär och innanför varje barriär svävade vad som verkade vara en rosa boll…
“Och ja, innan ni frågar, jag har förhäxat ett par Jigglypuffar till att sjunga vaggvisor över dem allihopa!” utropade hon och pekade på de stora högar med sovande funktionärer, arrangörer, gäster och andra som låg och sov i olika hörn av sovsalen.
Då dök den lilla gnomen Franklin upp i dörröppningen.
”Förlåt ers elakhet!” började han med så sträng röst som han bara kunde, “men det har uppstått en situation som ni måste ta hand om genast på lagret!”
”Ååååå, varför ska det nödvändigtvis vara så att jag måste sköta allting själv för” svor hon och rusade ut genom dörren. Franklin blinkade mot dem kvickt och låtsades som att han slöt upp med resten av gnomerna, i själva verket letade han rätt på en lina som gick till en stor bur som hängde från taket och skar av repet så att buren föll ned över alla rummets samlade gnomer.
“Vi måtte göra någonting snabbt, medan hon är borta, vi måste hålla henne distraherad så hon inte märker att hennes hantlangare är inburade!” utropade Franklin och sprang runt buren till dem.
“Fan vad har vi?” undrade Zingo och tittade mot de andra.
“Vi har tålamod…” föreslog Henrik.
“En bläckpenna och en hårsnodd” sa Vix.
“Jag har en tub med superlim och nål och tydligen en trådrulle också” sa Eli i lika låg röst.
“Jag har silvertejp” sa Zingo.
“Och jag har tio tomma pokémonbollar samt även en glappande remote till ett nintendo wii, men kan vi göra nått av det?” undrade Jokki i låg ton.
“Det enda jag har är ett ekande tomt kassaskrin” suckade Henrik, ”men jag har också snören till mina skor… ” fortsatte han med låg röst.
Och så insåg de alla vad de hade mer än sina materiella ting, de hade vänskap och uppfinningsrikedom!
De kom de på en idé tillsammans, när Illvillig kom tillbaka till rummet började Vix med att stänka bläck på häxan genom att ha pillat isär pennan och bryta upp bläckhållaren och med Wii-kontrollen kasta bläcket i ansiktet på henne för att förvirra henne, sen svingade Henrik sitt kassaskrin med hjälp av skosnörena och slog luften ur magen på henne och Jokki och Zingo kastade ut Jokkis pokémonbollar på golvet vilket fällde häxan till marken på en gång. Eli var snabbt framme och virade silvertejp runt häxan och alla hurrade ljudligt över deras seger.
Men då, precis som de kunde smaka segerns sötma smög sig en elak liten gnom fram, hen var tillräckligt liten för att smita igenom gallerna till buren som de hade fällt ned över Illvilligs hantlangare. Han tog upp en förhäxad sax och klippte helt sonika av silvertejpen som band fast Illvilligs händer och så befanns sig vännerna instängda i en bur av metall med gnomer vaktandes dem på julaftons kväll.
Continue reading →